Från kapell till fyr

Innan den höga fyren fanns eldade man i en öppen järnkorg/gryta här på Ölands södra udde. Det finns en vippfyr inritad på en karta från 1677. Det var en ställning med en lång träarm med en korg längst ut för att elden skulle komma högre upp.

Hansasjömännen krävde ökad säkerhet för sjöfarten och på 1600-talet byggdes de första svenska fyrtornen. Diskussioner fanns också om en fyr på Ölands södra udde. Men folk levde av det som ”havet” gav. Det ansågs vara en rättighet att ta vara på förlista skeppsvrak. Därför visades inget stort intresse för en fyr.

Det tog sin tid men år 1784 började tornet byggas, förmodligen bl a av ryska krigsfångar. I november året därpå tändes fyren. Det är en så kallad angöringsfyr, ett landmärke på väg in mot land och de ska synas på långt avstånd. Kalkstenarna till fyren kom från S:t Johannes kapell som funnits på udden sedan medeltiden. Fyren är 41,6 meter.

Det som idag är kvar av S:t Johannes kapell.

Under det ljusa sommarhalvåret var fyren släckt.

Fyren ändrades från öppen till täckt stenkolsfyr 1822. Då installerades också en hissanordning inuti tornet. Det är 197 trappsteg upp till plattformen.

I mitten av 1800-talet började man elda med så kallad rovolja. Den framställdes av rybs som är släkt med raps. Samtidigt installerades en avancerad lins.

På slutet av 1800-talet byttes rovoljan ut mot fotogen. Den nuvarande linsapparaten installerades 1906. Samtidigt togs en bifyr i bruk, dvs fönstret med olika färger mitt på fyren.

Fyren elektrifierades 1948. Den heter egentligen "Ölands södra udde" men kallas Långe Jan. Det är Sveriges högsta fyr och fram till år 1962 var den även Skandinaviens högsta, då fyren på Bornholms sydspets byggdes.

Optik: 3:e ordn dioptrisk planlins med bulls-eye och 5 slipade ringar omgivna av katadioptriska prismaringar och katoprisk spegel, roterande kvicksilverlagrad, Barbier Barnard & Turenne
Lampor: 2 x 1000 W 120 V lampor

Byggår: 1785
Ljushöjd över havet: 41 m
Elektrifierad och automatiserad: 1948
Avbemannad: 1980

Källor: Sjöfartsverket, Svenska fyrsällskapets Fyrhandbok