Sonfjället

Sonfjället är en av de första nationalparkerna i Europa, skyddat redan år 1909.

Varför? Fjällhedarna var ovanligt lavrika och relativt opåverkade av renars tramp och bete. Här fanns också ett av björnens sista fästen i landet då.

Hör mer om nationalparken! Klicka på bilden!

Vatten och is formar landskap. Forsar, frost och vind förändrar marker över tid. Här syns många spår av inlandsisens sista rörelser.

Älvar av smältvatten eroderade fram djupa diken som du kan se i flera av de steniga sluttningarna, de kallas skvalrännor.

Skvalrännor.

Vatten störtade också ner i tunnlar under isen, då bildades slukrännor. Det är just här, vid Sododalstugan, som man tydligt kan se flera av dessa spår. Det finns flera skvalrännor på Högfjällets västra sluttning och Gråsidans västra sida. Det finns också en fin sadelskåra på höger sida om du lämnar raststugan och går ner i Sododalen.

Också i tider efter inlandsisen förändras landskapet av väder och vatten. När frostsprängda stenblock rasar utför branten bildas rasrännor.

Sadelskåra.

Här finns också sluttningar täckta av stenblock, så kallade blockhav som är svåra att ta sig fram i.

Tretåig hackspett.

På Sonfjället finns två olika typer av fjällbjörkskog. Den som breder ut sig på fjällmassivets västra sluttningar är till stor del torr och lavrik.

Fjällbjörkskogen på de norra och nordöstra sluttningarna är fuktigare och frodigare. Här växer till exempel hönsbär, skogsnäva, gullris och ängskovall.

Old Rasmus, en av världens äldsta trädkloner.

Old Rasmus är en gran på Sonfjället som är en av världens äldsta levande trädkloner, minst 9500 år! Det ursprungliga trädet är borta men genom åren har de nedersta grenarna tryckts ner och nya skott har vuxit upp. Det är därför vi kan säga att det är samma genetiska individ som står på fjället än idag.